Du har den ända

som får mig att tända

Dess wobblande klinkor

som stundom är spända

Till dessa jag trånar

Om blott du mig lånar

Din bakdel en stund,

är jag din

Tag lavemanget

och lägg dig till rätta

Ty Xylocainet

får sphinktern att lätta

Andas nu varligt

Det är inte farligt

Och nu skall jag snart titta in

Glidslem på skåpet är

allt jag behöver

Blott tio minuter och

sen är det över

Rätt upp i flexuren

jag litar på turen

och nu ska jag snart titta in.