Vem ser ett barn? (Chess)

Konsten att överleva fick jag lära när jag var sju
Jag var den enda vän jag hade, likadant då som nu
Och när jag skapade min drömvärld,
i mitt rum, hördes röster där nedifrån
fulla av hat och hån
Min mammas gnat, min pappas arrogans
Som om jag inte fanns

 

Vem ser ett barn med ambitioner när han tycks trög och stum?
när hans föräldrar ser en främling, ointressant o dum
Vem ser ett barn som låser in sig?
som blir sjuk av allt väsen där utanför,
vet att han bara stör.
Som aldrig ber om nåt för egen del,
allt han gör är ju fel

 

När jag var tio flydde min far,
utan ett ord till oss som blev kvar
Han hade visat klart att jag inte dög,
jag var en mes och troligen bög
Jag trodde hans sorti skulle dra,
mig och min mor närmre varandra
Hon fick ett samtal redan då
samma kväll
Sen blev hon var mans egendom,
ja hennes säng var aldrig tom
Jag stängde dörr’n och ögonen,
men jag fick höra samma gamla ljud igen

 

Jag tog den breda lätta vägen
utan att känna skam,
med min talang och med min hunger
tog jag mig enkelt fram
Vem ser ett barn som saknar vapen?
utan värn står han kvar allt till sist i kön,
likgiltighet hans lön
Mina triumfer fick hon aldrig se,
varför skulle jag be?

 

Vem ser ett barn som inte orkar
slita sig loss till slut?
Det var min dröm min heta önskan
att hitta vägen ut.
Känner hon aldrig nånsin saknad?
eller sorg känner hon att det finns ett band?
bara nån gång ibland
Jag skulle aldrig våga ringa hem,
tänk om hon säger: vem?